Försöker bli bekväm med känslan av självmord

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket.

Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen.

Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling.

Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre.

Kanske är “Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre.

Tack för att du läst.

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

Klart vi läser det du skriver (har just läst det fyra gånger).

Du skriver att det kommer och går i perioder så jag tolkar det som ett rop på hjälp.

Fortsätt gärna att sätta ord på dina tankar speciellt när det känns extra tungt.

Hur mår du idag?

Mvh

Michael

Anonym skrev:

Klart vi läser det du skriver (har just läst det fyra gånger). Du skriver att det kommer och går i perioder så jag tolkar det som ett rop på hjälp. Fortsätt gärna att sätta ord på dina tankar speciellt när det känns extra tungt. Hur mår du idag? Mvh Michael

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

Anonym skrev:

Jag har knutit en kabel runt halsen och ser mig i spegeln hur jag blir blå i ansiktet när jag spänner åt. Jag trycker in en nyslipad kniv i ådran, men skär inte. Jag har en vass pinne jag hugger mig med i benet. Jag har en tjockare pinne jag slår hårt med på låret tills jag faller omkull. Jag ställde mig på stolen för att se hur högt upp det är till kroken i taket. Slagen och huggen har jag gjort under våren, jag behövde ta ut nånting på mig själv som inte skulle omfatta skärning. Jag har skurit mig många gånger under en väldigt lång period, men senast var tre år sen. Jag har bränt mig i flera omgångar, senast sex år sen.Jag har försökt hänga mig, 10 år sen. Allt jag gör nu ikväll… Det känns som det gått en evighet sen jag gjorde det frekvent, och att det är därför jag testar mig fram för att bekanta mig hur det kändes då. Som om jag behöver bestämma mig för ett sätt. Om jag väl skulle bestämma mig för att avsluta allt. Den tanken är lockande. Jag har möjligheten att ta bort allt det här med en enda handling. Jag vet inte om det här är ett rop på hjälp. Men jag vet att jag vill att någon hör på det här. Men ingen i min närhet borde veta. De har lidit tillräckligt av att jag mått dåligt. Jag vill inte besvära dem längre. Kanske är ”Livet” fel forum. Men jag orkade inte leta runt längre. Tack för att du läst.

 

Det är definitivt ett rop på hjälp. Det verkar som du repeterar någon plågsamt du upplever men inte har ord för? Har du trauma du bär? Får du rätt sorts hjälp när du söker vård?

 

Det är definitivt

Någon i din närhet bör du absolut tala med just nu.

Även om det känns som du besvärar dem tycker jag att de bör få reda på hur du mår just nu.

Eller hur?

 

Mvh.

Michael

Hej igen.

Har du tagit kontakt med någon eller ringt 112?

Hör av dig.😪

Mvh

Michael

Anonym skrev:

Klart vi läser det du skriver (har just läst det fyra gånger). Du skriver att det kommer och går i perioder så jag tolkar det som ett rop på hjälp. Fortsätt gärna att sätta ord på dina tankar speciellt när det känns extra tungt. Hur mår du idag? Mvh Michael

Idag kände jag mig modig nog att ringa en vårdcentral och boka tid för att komma i kontakt med en kurator. Jag vågar inte ringa akuta telefonjourer längre för att jag är rädd för att de ska komma hit och hämta mig, och varför samtalet till vårdcentralen har dröjt är av min nojja och ovilja att behöva ta antidepressiva igen. Men det behöver inte gå så långt, det är jag som bestämmer. Och jag tror inte att det är lösningen heller, jag har inga problem med att klara av vardagsbestyren.
Jag kunde träffa vårdcentralen redan imorgon, det gav mig hopp.

Anonym skrev:

Någon i din närhet bör du absolut tala med just nu. Även om det känns som du besvärar dem tycker jag att de bör få reda på hur du mår just nu. Eller hur? Mvh. Michael

 

Familjen borde kanske få veta. Men vad ska de göra med informationen, vad väntas av dem? Ska de vara beredda på något? Jag försöker sätta mig in deras sits, men jag vet inte vad för “plikt” jag skulle ta mig an. Kanske frågar de mig “varför berättar du det här?”, och jag vet ärligt talat inte vad jag ska svara på det. Varför bör de veta? Har du ett bra svar? Det är mina föräldrar och syskon som jag inte bor med längre, så det drabbar dem inte längre i det fysiska rummet, så att säga.

Hej.

Vad bra att du tog kontakt med vårdcentralen.Antideppresiva är ju upp till dig och de kan ge biverkningar som är väldigt jobbiga men det finns annan hjälp att få som du kommer att få höra på vårdcentralen.

Om jag har ett bra svar till frågan “varför berättar du det här”?

Om jag vore far till dig skulle jag absolut vilja veta hur du mår och att hålla allt inom sig gör saken mer än ofta värre.

Tack för att du svarade.

Hör gärna av dig om du vill hur det gick med besöket på vårdcentralen.

Mvh

Michael

Vårdcentralen ledde till att jag fick komma till en enhet för bedömning av tillstånd. När jag berättade att jag haft kabeln runt halsen berättade de för mig att många dödsolyckor sker på det sättet, att det inte kanske inte var menat att gå hela vägen men att det går så snabbt. Det var så läskigt att höra det, och jag blev rädd eftersom det inte var min avsikt med dödligt utfall.

Tillsammans med dem kom vi fram till att första hjälpen för mig är en samtalskontakt som ska försöka få mig på banan igen, och denne träffar jag senare denna vecka, följt av hennes månadslånga sommaruppehåll. Jag funderar över hur jag kan förvalta samtalstiden på bästa sätt, och vad som skulle kunna förmedlas av henne på på så kort tid inför en lång sommar.

Anonym skrev:

Vårdcentralen ledde till att jag fick komma till en enhet för bedömning av tillstånd. När jag berättade att jag haft kabeln runt halsen berättade de för mig att många dödsolyckor sker på det sättet, att det inte kanske inte var menat att gå hela vägen men att det går så snabbt. Det var så läskigt att höra det, och jag blev rädd eftersom det inte var min avsikt med dödligt utfall. Tillsammans med dem kom vi fram till att första hjälpen för mig är en samtalskontakt som ska försöka få mig på banan igen, och denne träffar jag senare denna vecka, följt av hennes månadslånga sommaruppehåll. Jag funderar över hur jag kan förvalta samtalstiden på bästa sätt, och vad som skulle kunna förmedlas av henne på på så kort tid inför en lång sommar.

Tack för att du svarade.❤

Sommaren är lång ibland men vi finns alltid här om du känner för att bara skriva av dig.

Du behöver inte undra hur du ska förvalta samtalstiden, det fixar sig vid träffen det lovar jag.

Du sökte hjälp och fick det.😊

 

Mvh.

Michael